PIA LEWERENTZ
Mitt första arabhästminne är när jag som uppskattningsvis 10 år besökte riksutställningen på Stadion med min mormor. Jag och min syster var hänförda av dessa hästar. Vi såg en vacker vit hingst i stallet som hette Mimik och jag bestämde mig redan då för att det var en sådan häst jag skulle ha i framtiden.
Jag köpte min första arab när jag fyllde 20 år och han hette Rafael (Hadban Blue- Elfrida) och på den vägen är det. Jag har alltid varit rasen trogen och sedan 1983 har jag varit arabhästägare. Nu har jag två araber hemma i mitt lilla stall. Kharra Mia och Pompeji.
Jag älskar tidiga morgnar. Hemma hos oss i Lönsvik är det underbart på morgonen innan grannarna, motionärer, svampplockar och cyklister vaknat och man får ha naturen för sig själv.
Jag är förskollärare och älskar mitt jobb. I hela mitt yrkesverksamma liv har jag arbetat med barn och ungdomar. Men skulle jag ges möjligheten att välja en ny utbildning och jag var 40 år yngre hade jag velat bli limnolog. Så himla spännande med allt som lever i vattnet och hur allt hänger samman.
Jag är nästan aldrig ute och äter mat. Min man Niclas är en hejare på att laga god festmat och oftast när vi varit ute och käkat tycker vi att vi skulle ha lagat det bättre själva.
Jag är ju ryttare och intresserar mig inte så mycket för avel. Klart att man snöar in på en del hingstar som ger bra ridhästar men utställning är inget för mig. Därmed inte sagt att arabtypen inte har betydelse för det har det. När jag kommer på tävling med min häst ska alla se att det är en arab och inget annat. Vore kul om det arrangerades mer tävlingar och kanske ihop med AHIS. Uppsuttna unghästklasser där gångarter, ridbarhet och temperament bedöms för att främja avel för kommande ridhästar.
